The Beast of El Bayor

Efter en god nattsömn startade vi dagen med gröt, juice, leksandsknäcke, ägg och bacon.  Det gällde att fylla på energidepåerna då det redan första dagen skulle bli en kategori 1 klättring. Klockan 09.30 träffades hela gruppen på 8 personer med guiden James i spetsen. Känslan var lite nervös då man undrade vilken nivå de andra var tränade för. Efter lite försening kom vi iväg 10.25 och vi körde lungt mot Zahara för att sedan fortsätta på en trevlig sträcka med småstigningar och sköna utförslöpor om vartannat. Efter 37 km kom vi fram till El Bosque som var början på The Beast of El Bayor. På knappt 15 km skulle 800 höjdmeter klättras. Många funderingar gick genom skallen. Hur hårt skulle man gå ut, hur skulle det kännas i benen efter halva sträckan, var skulle jag lägga pulsen ? Den sista frågan slapp jag tänka närmare på då jag glömt pulsbandet i huset vi bor i. Guiden James tog några snabba tramptag och sen var han utom synhåll. Jag tog rygg på 17-åriga Josh från England men riktade in mig på att släppa ganska så tidigt. Efter några kilometer tänkte jag säga till honom att "I will be a stupid cow if I follow you in this pace".  Men han hann före med orden: "This is to fast" och gick sedan åt sidan. Jag sänkte tempot lite grann men malde på ganska så bra. Den tanken som snurrade oftast i huvudet var att det inte såg så brant ut men ändå inte gick att höja farten. Det var oerhört skönt att se toppskylten i El Bayor som visade 1103 mtr över havet. Sen gick det fort utför och kylan tilltog rejält så jag fick stanna för att dra upp armvärmarna och sen fortsatte det några kilometer nedför till Grazalima. Där var det dags för veckans första fikastopp och kaffet smakade himmelskt gott.

Iain, Josh, Tom, Vanessa, James, Alan och Dennis. Mina cykelvänner under v8.