Dag 7 - sista cykeldagen i Andalusien

Den sista dagen startade jag, Iain och Josh cyklingen redan 08.30 för att hinna med två st kategori 1 klättringar och två st fikastopp innan bilen skulle ta oss till flygplatsen. The Beast of El Bayor och Las Palomas skulle än en gång få suga musten ur våra ben och få hjärtat att jobba i takt med flåsandet. The Beast tog 10 minuter längre tid än i söndags och det kändes väldigt segt. Så efter en cafe con leche och en rejäl smörgås med både tonfisk och fläskfilé (!?) så var jag förberedd på en väldigt tung repris av gårdagens bergstempo. Men på något sätt kan man i cykling få sinande krafter tillbaka och tiden blev bara drygt 4 minuter sämre än igår.

Summerar man veckans cykling så har det för mig blivit knappt 70 mil och en sammalagt klättring på drygt 14000 mtr. Inte illa för en nordbo i februari.  Cyklingen har skett i ett underbart väder på fina vägar med en fantastisk natur vart man än vände blicken. Har svårt och tänka mig en trevligare vecka i sadeln än vad denna vecka har bjudit på. Nu bär det hemåt till lite kallare väder och så blir det återhämtning några dagar för att sedan fortsätta träningen med spinning och våra söndagsträningar med Osby Cykel Team.

Hoppas komma tillbaka nästa år och att vi då kan vara några flera från OCT även om Iain och Joch har varit ett mycket trevligt sällskap. De har för övrigt pratat cykel non stop i en vecka.och jag har hört så många cyklisters namn så ingen har fastnat. Josh räknade ut hur många watt jag producerade i snitt uppför Las Palomas och det var 230 watt. Han själv hade 270 watt och Iain 329.  De räknade också ut att Contador hade cyklat upp på 33,30 minuter om han hade varit med  Med utvecklingen som Iain visat som bergsklättrare de senaste två åren kommer han att nå den tiden någon gång i juni 2012. Dvs ungefär lagom till Vättern så då vet vi vem som skall dra oss andra runt den stora sjön det året.

Dagens andra och veckans sista fika.

Utsikt en bit upp på Las Palomas.

Dag 6 - Bergstempo Los Palomas.

Efter en näringsriktig frukost bar det iväg till den lilla vita byn Zahara där starten gick för dagens tidtagna bergstempo. Då övriga i gruppen hade kört tempot tidigare i veckan så var vi bara 3 st till start. Iain, jag själv och Josh. Trots att det bara var ett berg vi skulle cykla uppför så blir man lite nervös så fort det kommer till "tävling". Vi startade med 2 minuters mellanrum och Iain drog iväg först. Jag startade sedan och hade planerat att cykla mot pulsen som jag hade tänkt lägga kring 160 bpm (86% av min maxpuls). Men när väl starten gick så märkte jag efter ett tag att jag kunde ligga runt 170 bpm (91,4% av min maxpuls) utan att mjölksyran sprutade ur öronen. Kände att jag hade bra fart och var hyfsat pigg när jag passerade Iain efter knappt halva sträckan. Lite senare blev det dock ännu lite brantare och då började krafterna sina och ca 3 km innan målgång var Josh ifatt och förbi. Helt omöjligt att försöka hänga på utan här gäller det att fortsätta i sitt eget tempo och  inte gå in i väggen för det finns inga återhämtningssträckor på vägen upp. Vid ett tillfälle såg jag vägräcket brant gå upp till höger och hann tänka att där är det omöjligt att ta sig upp med dessa ben och att de måste finnas en väg som bara svänger 90 grader och inte 180. Men så var inte fallet utan det var bara att resa sig från sadeln och bända vad man orkade på lättaste växeln. Men i mål kommer man nästan alltid och så blev det även denna gång. Tiden landade på 45,19 vilket var lite av en besvikelse då jag siktat på under 45. Men å andra sidan har man något att sikta mot nästa år. Josh kom i mål på en så fin tid som 42,35 och den bästa prestationen stod Iain för som förbättrade sin tid från förra året med knappt 15 minuter och landade på 51,45.

.

Hemma efter ca 9 mil idag.

Published with Blogger-droid v1.6.5

En herde håller hov här nere.

Published with Blogger-droid v1.6.5

3 nöjda efter dagens klättring av Los Palomas.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Skotte, sol, cykelbränna.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Bloggpoint.

Här utanför en av de lokala pubarna sitter Iain och jag med våra laptops varje kväll för att hålla oss lite a jour med vad som händer på hemmaplan. Vem sa att det var ute med röda plaststolar ?